Finns det ett slut?!

Äntligen börjar det vända...! vet inte om det är att jag bara har ett par graviddagar kvar nu eller om det är värmen men ändå ett slut på den hämska deprision! Så här i efterhand fattar jag nog inte vad fasen som har hänt under dessa månader.... Jag kommer nog aldrig må så dåligt igen.... Hoppas inte iaf.... och vad man missar när man inte ens orkar upp ur sängen för att man är så deppig! Det är underbart att kunna se min älskade Lias le och skratta! Och det gör han mycket! Man får värkligen lära känna livet på nytt igen! Och Max min fantastiska Max! Vad vore livet utan dej?! Du kommer aldrig förstå vad du har gjort för mig under dessa månader. Han borde få en tapperhets medalj så som han har jobbat! Hur orkar man ha en deprimerad flickvän som bara svamlar om att hon vill dö och samtidigt ta hand om en son som inte ens är ett år, Han har fåt ta allt men han har varit fantastisk! Det är han ju nu med! Helt otroligt vad jag älskar honom! För dej min älskade gör jag allt!

Föresten finns det något bättre i en mammas liv än när ens lilla kommer uppkrypande till än i sängen på morgonen och ger än en puss?! Fantastiska underbara Lias!

Om ni viste hur mycket jag älskar er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0